Allt är poplitik sade Olof Palme på sin tid.

ALLT ÄR POLITIK

Så här alldeles i början av det nya året och innan vardagen hunnit börja om dyker en politisk fundering upp i mitt medvetande. Det är Olof Palmes gamla citat att allting är politik. Numera har politiken en fundamentalt annorlunda ställning i kollektiven och ett yttrande av det slaget är inte så enkelt att klämma in i vår postmoderna kontext. Det oroar mig av någon anledning men kanske är det bra att vår vardag avpolitiseras. Det beror på själva kontexten, hur vi beskriver verkligheten just nu. Är det så att vi blivit mera maktlösa och marginaliserade som en följd av globaliseringen så är väl en viss oro ändå berättigad. I så fall skulle Olof Palmes gamla citat kunna vara ett stridsrop för makten över våra liv i en verklighet där den verkligen är hotad. Vad handlar globaliseringen om? Vad betyder demokrati i vårt postmoderna sammanhang? Vad står den etablerade liberalismen för bakom skyltarna om optimal frihet för alla och i synnerhet för marknadskrafterna.
En positiv tolkning av globaliseringen är att vi helt enkelt eller äntligen utvecklat en teknologisk nivå som innebär att vi nu kan integrera hela vår planet i ett gemensamt system, ekonomiskt, logistiskt, kommunikativt och även politiskt. Det är vi människor som åstadkommit detta och därmed erövrat en ny nivå med nya förutsättningar för utvecklingen. Det är är här som tolkningen börjar hänga över en avgrund av frågor och med en tilltagande negativ oro.
Vilka är vi? För vem är denna utveckling av godo? Vad betyder demokrati i det nya globala perspektivet. Den demokrati som hänvisas till är knappast en folklig angelägenhet längre. Det handlar om politiska och ekonomiska eliter som bestämmer dagordningen på planeten. Med andra ord handlar globaliseringen främst om storpolitiska spel och ekonomisk kontroll av den internationella marknaden. Ekonomisk kontroll innebär dominans av en handfull multinationella bolag vars principer faktiskt är konstitutionellt omänskliga ( juridiska ej mänskliga personer, skatte och makt subjekt) och som också blir uppenbart med det primära syftet att endast verka för profitmaximering. Det ekonomiska systemet leder till att det substantiella ägandet växlar från befolkningar och nationer till storbolag. Såväl personer som nationer blir mer eller mindre egendomslösa i den globala ekonomiska utvecklingen. Den verkliga makten koncentreras till och ackumuleras hos de dolda ägargrupper som står bakom bolagen.
Politiskt har vi en oerhört stark gemenskap mellan det politiska etablissemanget och bolagen. Detta har en i och för sig naturlig utveckling och bakgrund i uppgörelserna efter andra världskriget. Enligt den styrande elitens historieskrivning vanns kriget av den speciella symbios som skapades mellan ekonomiska och politiska makthavare i det avgörande Manhattanprojektet som utvecklade de första atombomberna. Treklangen politik,ekonomi och vetenskap etablerade en bestående styrande elit som givit sig själv uppdraget att förvalta den västerländska demokratiska ”kulturen”. I den följande utvecklingen i Indokina, Vietnamkriget och kommunismens fall,inleds den så kallade globaliseringen och vari även massmedia successivt knyts till den styrande eliten genom bolagens ekonomiska maktövertagande. Efter Vietnamkriget existerar inte längre någon självständig press av betydelse som förbehållslöst och fritt tolkar verkligheten. Alternativa media tillåts genom yttrandefrihetens lagrum som en viktig aspekt av den demokratiska traditionen men har mycket begränsade möjligheter att överleva på mediamarknaden. De politiska, ekonomiska och kulturella sanningarna skapas numera i globalt strömmande (mainstream) massmedia. Det virtuella landskapets arkitektur blir liksom kommersiella köpcentra alltmer standardiserade, likformiga och förytligade som varumärkeslandskap. Är detta verkligen sant eller åtminstone en påtaglig aspekt av vår historiska utveckling, finns det uppenbara behov av att bearbeta de fundamentala och klassiska frågorna.
Vad är makt? Vad är demokrati? Vad är fascism? Vilka mänskliga värden kan vi definiera som grund för våra gemensamma projekt och engagemang?
Om globalisering är en historisk realitet och nödvändighet borde det vara relevant, ja rent av angeläget och kanske livsviktig att debattera formerna för och det verkliga innehållet i en eventuell global demokrati.
Är det verkligen så att bolagens och befolkningarnas intressen är identiska och att vi således lever i den bästa av möjliga världar.
Är allting politik eller har den gått under jorden? Jag undrar vad Olof Palme skulle ha haft att säga om globaliseringen?