Den offentliga maten

Ansvaret för den offentliga maten i skolor, daghem och äldreomsorg vilar ytterst på den politiska majoriteten. Den beslutar över budget och principiella mål och som utgör grunden för kostchefernas arbete i samverkan med Inköp gävleborg. De allmänna riktlinjer som lagts fast (se separat inlägg) visar med all önskvärd tydlighet att politikerna inte håller jämna steg med trender och opinioner. Det saknas både mål och visioner och andas blott en standardlösning. Ett problem som Inköp gävleborg redovisar är svårigheten att få in offerter från lokala och biologiskt inriktade matproducenter. Dessas offerter skulle tas emot med varm hand om de bara funnes. Alltså en kommunikationsfråga. Informationerna fungerar inte tillräckligt väl.
Vår lokala kostchef i Ljusdal, Maria Persson tycks vara en vaken och matengagerad chef med dynamisk inställning dvs öppen för idéer och debatt. Hur makten över maten utövas skiljer sig mycket åt i olika kommuner och landsändar. I Ljusdal är det så att varje kostenhet i stort sett själva ansvarar för det mesta, men har att beställa sina varor genom Inköp gävleborg. Således ser den offentliga maten i ljusdal olika ut från kostställe till kostställe, från skola till skola. I ljusdal får råvarorna per person kosta 9kr. Det tycks lite och utgör förståss en utmaning att göra något vettigt av. Ändå har vi exempel från olika håll i landet där det går att skapa mycket bra mat, både ekologisk och välsmakande för bara 8kr per person.
Där de lyckas bäst ligger ett entusiastiskt samarbete med som grundförutsättning och att alla kockar får kontinuerlig fortbildning i den utveckling som sker på matfronten. Ljusdal är inte hitintills något föredöme när det gäller den offentliga maten. Ansvaret för att så är fallet ligger främst hos de politiska majoriteterna.
Även de olika kostenheterna verkar sakna tydliga direktiv och signaler om vad som förväntas.
Matmedvetandet och intresset i befolkningen ökar väldigt snabbt och det borde politiker och matansvariga kunna ha nytta av. Det kan bli både roligare och bättre. Framför allt lever vi i en demokratitradition och den offentliga maten är offentlig och därför blir kraven på öppenhet och tydlig kommunikation extra viktig.
Vilka är egentligen kraven på innehållsredovisning och kvalitetskontroll. Hur är det med glutamaten etc.
Med förhoppningen om ett politiskt uppvaknande för matfrågorna
KVW